Pedagogik in absurdum

Ibland tycker då i alla fall jag personligen att pedagogik, psykologi, forskning etc kan gå till rejäl överdrift.

Ett exempel är alla teorier om hur mycket TV.spel, filmer, serier m.m. påverkar barn / ungdomar.

Läste bla precis en artikel som jag tycker är urlöjlig gällande detta
http://www.expressen.se/nyheter/1.2356395/lararen-lek-inte-solsidan

Alltså seriöst!
Läraren på en skola tycker alltså att det är förfärligt att barnen leker solsidan och anser att de vid 20.30 ska lägga sig och läsa en bok istället.
Nu är ju inte detta småbarn, de är i 10-11 årsåldern.
Många av oss hamnar ju faktiskt tom i pubertet i denna åldern och att man då skulle vara för ung för att vara uppe kl 20.30 och se på ett ganska så oskyldigt TV programm är rena smörjan. Tror snarare att det många tar skada av och får taskig verklighetsuppfattning ifrån är att leva i en skyddad verkstad, pedagogik i all ära men det får inte gå till överdrift.

Gällande lekarna ifråga så kan man ju då undra om tex lekar med dockor eller ”mamma, papp, barn” i så fall verkligen är lämpligare alternativ. För att inte tala om alla krigslekar m.m.

Barn ska absolut få vara barn men de ska också lära sig att leva i dagens samhälle och vad det verkligen är inte en idealiserad bild som sen krockar rejält med verkligheten.

Ska man ta upp viktiga frågeställningar med sina unga så finns det värre tendenser, saker som osäkerhet, press och dagens ideal tex.

Tror att det är betydligt viktigare att fokusera på att kändisar och många andra ser ut som de gör med hjälp av bla plastikkirurgi och att plastikkirurgi inte är lösningen till ett lyckligt liv. Att man inte ska jämföra sig med de opererade och retuscherade ideal som råder i media idag.