Kostrådgivare & rökstopp Har som en del i mitt ”projekt viktminskning” börjat gå hos en kostrådgivare och det har gett resultat som jag inte vågat drömma om.
En sak som förvånade mig dock är att jag knappt fått höra något om att jag röker, fick frågan och svarade bävande på den helt säker på att nu kommer det som vanligt en väldigt lång moralpredikning.
Men icke!!Fick bara frågan om jag var intresserad av hjälp att sluta, svarade nej och sen var det inte mer med det. Fortsatte bara med delen som hör till just en kostrådgivares område. 

Lite skillnad mot när man tex är på sjukhuset, vet en gång jag var inne för att jag brutit min ena arm men det enda det hela handlade om var en dryg läkares domderande angående min rökning.
Blir så jäkla irriterad, det är väl för tusan upp till mig om jag vill röka eller snusa!!
Jag är en vuxen människa och precis som de flesta andra är jag väldigt medveten om de skadliga biverkningarna med min last.
Om jag väljer att ändock fortsätta är det upp till mig!!
Och de som då kommer med argumenten vad det kommer kosta samhället i framtiden säger jag bara, inte i närheten av vad min övervikt kostat men inte tusan springer folk omkring och förbjuder vissa varor för det! 

Läste en ledare härrörande till just dettahttp://www.expressen.se/ledare/1.2378194/fimpa-sjuk-kioskmoral 
Om att en massa kiosker och fik på sjukhus går med stora förluster efter att moralens väktare beslutat sig för att tobak minsann inte får säljas där!
Men jisses sluta upp med detta, låt fiken/kioskerna drivas utan en massa inblandning av vad folk bör och inte bör köpa.
När ska det gå upp för alla präktiga typer att man inte slutar röka/snusa bara för att man inte kan köpa tobak var som helst eller röka varsom helst.

 EN liten nyhet, då sticker vi bara helt enkelt till ett ställe där det finns och går iväg till ett område man kan/får röka.

Elisabeth Taylor är tydligen död, hjärtat gav upp på den 79 år gamla skådespelserskan.

För oss lite yngre så är det väl egentligen bara två saker som gör att vi vet vem denna skådis var, att hon var bundis med Michael Jackson och all hennes plastikkirurgi. Hon var väl liksom en av de första att ge plastikkirurgi ett ansikte så att säga.

Men läste en bra artikel om henne och där tar de upp en sak som man lätt glömmer att komma ihåg. Trots det något udda utseendet på äldre dagar och ett hela livet igenom väldigt stormigt privatliv var hon faktiskt en mycket duktig skådis och en gång i tiden dessutom otroligt vacker.

http://www.expressen.se/noje/1.2376447/bernt-eklund-elizabeth-taylor-var-hollywoods-stora-superstjarna

Fast jag kan ju inte låta bli att undra hur någon så fantastiskt vacker sen kan välja att göra alla dessa skönhetsoperationer, varför inte åldras med värdighet istället?
Eller en annan sak, även om Liz Taylor en gång var vansinnigt känd kan man undra hur hennes död 79 år gammal kan få sån enorm plats i pressen. Det är väl liksom inte precis mycket nyhetsvärde i det egentligen, framförallt inte när man tänker på allt som har hänt runt om i världen sista tiden med katastrofer till höger och vänster.

Men ok, så är det ju även i andra avseenden. Verkar ofta vara viktigare att skriva om dokusåpakändisar och missnöjda deltagare på Schlagerfestivalen än verkliga nyheter. Man kan undra vad det egentligen säger om oss.

Menar inte att det är nåt fel med ”skvaller” eller skvallertidningar men i nyhetstidningar kunde man ju kanske önska sig ett annat utbud

Ibland får man lite perspektiv på saker och ting som är välbehövligt, inte minst att man får en tankeställare angående att ens egna små vardagbekymmer är rena petitesserna. Jag har gått upp mycket i vikt det senaste och trivs verkligen inte med mig själv och försöker fundera på hur jag ska få till lite viktminskning.

Men viktminskning känns som ett ganska litert problem när man läser tidningarna just nu.

Katastrofen i Japan är så helt oerhört tragisk att jag inte tror man får in hur fruktansvärt det faktiskt är. Inte nog med jordbävningen och Tsunamin men när det riskerar att sen bli härdsmälta i reaktor efter reaktor. Läste att de nu försöker sig på att vattenbomba verket men att inte heller det är särskilt framgångsrikt med tanke på den stora risken med strålning osv.

Vad folk här än tänker är Japan en långt framskridet I land och absolut inget U land, med andra ord är detta en katastrof som lika gärna kunde hänt här.

Nu kanske det inte är det viktigaste för oavsett var folk bor tycker jag att man som medmänniska ändå ska bry sig, det ska inte bara vara när man själv är påverkad.

Men mitt i katastrofen finns i alla fall små fina historier som ändå lyser upp
http://www.expressen.se/nyheter/1.2368451/trots-forodelsen-det-finns-mirakel

Inte bara de som faktiskt lyckas bli återförenade men även berättelser om hjältar mitt i alltihop, tex läkaren som inte överger sina patienter trots att de vet att tsunamin är på väg, läraren som vill rädda sina elever före han sätter sig själv i säkerhet osv.

Ger ett visst framtidshopp i alla fall och plösligt känns mina problem som väldigt små och inget jag tänker lägga mer energi på

Ibland tycker då i alla fall jag personligen att pedagogik, psykologi, forskning etc kan gå till rejäl överdrift.

Ett exempel är alla teorier om hur mycket TV.spel, filmer, serier m.m. påverkar barn / ungdomar.

Läste bla precis en artikel som jag tycker är urlöjlig gällande detta
http://www.expressen.se/nyheter/1.2356395/lararen-lek-inte-solsidan

Alltså seriöst!
Läraren på en skola tycker alltså att det är förfärligt att barnen leker solsidan och anser att de vid 20.30 ska lägga sig och läsa en bok istället.
Nu är ju inte detta småbarn, de är i 10-11 årsåldern.
Många av oss hamnar ju faktiskt tom i pubertet i denna åldern och att man då skulle vara för ung för att vara uppe kl 20.30 och se på ett ganska så oskyldigt TV programm är rena smörjan. Tror snarare att det många tar skada av och får taskig verklighetsuppfattning ifrån är att leva i en skyddad verkstad, pedagogik i all ära men det får inte gå till överdrift.

Gällande lekarna ifråga så kan man ju då undra om tex lekar med dockor eller ”mamma, papp, barn” i så fall verkligen är lämpligare alternativ. För att inte tala om alla krigslekar m.m.

Barn ska absolut få vara barn men de ska också lära sig att leva i dagens samhälle och vad det verkligen är inte en idealiserad bild som sen krockar rejält med verkligheten.

Ska man ta upp viktiga frågeställningar med sina unga så finns det värre tendenser, saker som osäkerhet, press och dagens ideal tex.

Tror att det är betydligt viktigare att fokusera på att kändisar och många andra ser ut som de gör med hjälp av bla plastikkirurgi och att plastikkirurgi inte är lösningen till ett lyckligt liv. Att man inte ska jämföra sig med de opererade och retuscherade ideal som råder i media idag.